I går fick vi en liten balettdansös på besök. En fin belgisk fröken, minsann. Och med den respekt...överseende...som en fransktalande aristokrat bara av ren artighet skulle visa två knarklangare från nån amerikanska storstadsförort, tillbringar hon några dagar hemma hos oss.

 

Och mina kötthjärnor försöker på bredaste amerikansk getto-slang förklara hur livet ter sig här hemma. Som t ex att den som stannar först när alla springer också får agera stoppkloss för de andra. Att man bör akta sig från att halka i ev dreggelfläckar när det vankas mat.

 

Och att de där små pälsbollarna som tar sig rätt att ligga i mattes säng och ser så fluffiga och gulliga ut, egentligen är förklädda, vapenförsedda ligister som har allt makt i huset - respekt! Men vi har tillförsikt. Vore det inte för all fluffig päls och en snipig nos, skulle vi nog göra en rejäl kamphund av den fransktalande brukshunden på några dagar! :-)

 

 

Nu är ordning återställd och vi har åter landat i vardagen med promenader och hemma bestyr.

Borta bra....